Att ändra vårt beteende och återvända till ”rätt väg” är en del av omvändelsen, men bara en del. Sann omvändelse innebär också att vi vänder hjärta och vilja till Gud och överger synden. Som det förklaras i Hesekiel innebär omvändelse att man ”vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, … ger tillbaka den pant han har fått … och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt”. …
Sann omvändelse måste innefatta tro på Herren Jesus Kristus, tro på att han kan förändra oss, tro på att han kan förlåta oss och tro på att han ska hjälpa oss undvika fler misstag. En sådan tro gör att hans försoning blir verksam i våra liv. När vi med Frälsarens hjälp ”förnimmer efteråt” och ”vänder om”, kan vi känna det hopp som hans löften skänker och förlåtelsens glädje. Utan Återlösaren falnar omvändelsens inneboende hopp och glädje och omvändelsen blir bara en jobbig förändring av vårt beteende. Men genom att utöva tro på honom omvänds vi till hans förmåga och villighet att förlåta synd. …
Låt oss välja omvändelse istället för att komma med ursäkter. Genom omvändelse kan vi komma till besinning, som den förlorade sonen i liknelsen, och betänka den eviga vikten av våra handlingar. När vi förstår hur våra synder kan påverka vår eviga lycka, blir vi inte bara uppriktigt botfärdiga utan strävar också efter att bli bättre. …
Det faktum att vi kan omvända oss är evangeliets glädjebudskap! Skuldkänslor kan utplånas. Vi kan fyllas med glädje, få förlåtelse för våra synder och känna samvetsfrid. Vi kan befrias från känslor av förtvivlan och syndens bojor. Vi kan fyllas av Guds förunderliga ljus och inte lida mer. Tack vare vår Frälsare är omvändelse inte bara möjlig utan också glädjefylld.
”Omvändelse: Ett glädjefyllt val”, generalkonferensen i oktober 2016